argblogg

Lillebror kommer under 2009 som förening söka stöd från olika fonder och stiftelser saft ungdomsstyrelsen. Målet är sjusiffriga belopp. Detta skulle innebära oerhört mycket för Eskilstunas ungdomar, 2-3 heltidsarbetande ungdomar som jobbar enbart för ungdomarnas intressen, helt oberoende på ekonomiska förutsättningar i form av andra löner än de som de redan får.

Eskilstuna är påväg in i en mörk period av lågkonjuktur, arbetlöshet och därmed alkoholmissbruk i en större utsträckning. Eskilstuna behöver Lillebror och om inte kommunen är beredda att stödja oss ekonomiskt så får vi hoppas att andra är det för det är säkert: Även med Lillebror som aktivister för de ungas vardag så kommer vi komma in i en svår period.

/En hoppfull Edward.

Kommunen är tydliga, de vill få fram ungdomarnas önskemål och åsikter för att förbättra våran uppväxtmiljö. De är inte vana vid att vi ställer tydliga krav men det är dags att vi gör det.

Vi vill ha en lokal inom gångavstånd från centrum i Eskilstuna som vi ska vara Ungdomens Hus. Vi ser gärna ett provosoriskt tillhåll men föredrar såklart något permanent. De unga som visar intresse för ungdomens hus ska också vara med och forma verksamhet och inredning men alla unga ska vara välkomna att komma förbi och ta det lugnt med andra ungdomar i en trevlig men framförallt öppen miljö.

 - Var den ligger spelar roll, det får inte krävas bussresor för att ta sig dit. Det ska ligga inom rimligt gångavstånd från stadskärnan(fristadstorget).

 - Storleken är inte avgörande, till en början duger vad som eftersom det är bättre än inget. Växer intresset sig större än lokalen kan hantera så måste verksamheten om möjligt flyttas till större lokaler.

 - Personal är inte ett krav från vår sida men det är det säkerligen från andra håll, vem som än ska jobba på/med ungdomens hus måste förstå att det är ungdomarnas intressen som står i fokus.

Jag hoppas att alla förstår hur bra det skulle vara för Eskilstunas ungdomar att ha någonstans att vara på kvällstid, att ha en mötesplats där man kan träffa andra unga utanför skolan och känna sig trygg. Vi kan inte fortsätta att erbjuda de alternativ till alkoholkulturen som vi idag gör, utan att ge ungdomarna en tydligare möjlighet att känna sig delaktiga.

Samhället håller inte på att rasa samman. Världen är dålig, så är det, och värre kommer det att bli. Men samhället håller inte på att rasa samman. Att det blir värre är självklart och varför kämpa för något som aldrig kommer bli riktigt bra ändå?

För att det är värt ett försök. Samhället håller inte på att rasa samman, det kommer att lösa sig, om vi alla håller käften och tar det jävligt lugnt. Om vi sköter vårat. Låt de folkvalda ta hand om problemen, då kommer samhället inte rasa samman. Så länge var och en av oss håller käften så kommer de att lösa problemen, borgen kommer inte bräckas.

Men om vi öppnar våra ögon och vågar se vad som är fel och om vi öppnar våra munnan och vågar säga vad vi såg så kommer det ske en förändring.

Jag ställer inte krav på en tvåbarnsfamilj som måste knega för att ta sig fram. Jag ställer inte krav på en folkvald regering som gör det vi ber de om i nuläget: Väldigt lite och mycket annat.

Jag ställer krav på de av oss som fortfarande inte är fast i den onda cirkeln, jag säger "Våga förändra och lyssna inte på de jävlarna" för det är precis så vi ska tänka. Vi ska våga förändra och vi ska fan inte lyssna på de jävlarna.

Oroa er inte, jag kommer erbjuda alla att ta sitt första steg med mig och öppna ögonen, jag vet själv att det finns mycket jag inte ännu sett. Jag lovar er att när vi har sett det så kommer ingen av oss kunna hålla käften. Ingen kommer kunna säga till oss att vi har fel för vi kommer inte ha fel. Vi kommer inte heller säga att de har fel, vi kommer bara förklara att de inte förstår men att om de vill så kan vi visa.

Tillsammans, ett första steg.

http://www.kafelillebror.se/agenda
http://www.kafelillebror.se/blogg
 
Värt att spana in

Nu inleds min första lokalpolitiska kamp.

Nog är jag inne i en tvist rörande lokalhyran av Contrast, men med tanke på hur maktlösa vi är i frågan så kan man knappast kalla det en kamp. (kan tillägga att jag fortfarande inte fått svar på de mail jag skickat till politker rörande hyran av Contrast) Visst är det så att jag bryr mig om det annalkande övervakningssamhället som kryper närmare och närmare dag för dag, men det drabbar mycket mer än bara våran stad.
 Nu inleds min första lokalpolitiska kamp, på riktigt. Eskilstuna ska få minst ett till ställe för ungdomar att vara på, ett ställe där ungdomarna bestämmer. Det är så förbannad dåligt att vi har ett ungdomskafé och ett gäng replokaler samt en massa svindyra privatägda kaféer och så tror vi att det ska tillfredställa kommunens unga. Jag har suttit med på möten med höjdarna nu, deras plan är att renovera balsta och göra det tillgängligt med busslinjer. Bra, tack för omtanken, men det räcker inte.

Vad vi ber om behöver inte vara dyrt, det handlar om en lokal i centrala Eskilstuna där ungdomar kan komma och gå som de vill från tidig eftermiddag till sen kväll. Vad ser vid första anblick ut som en kortsiktig lösning, för detta skulle vara ett provosoriskt ungdomens hus, men det är en långsiktig satsning. 

Varför då kan man fråga sig?

De senaste fem åren har jag som ung i Eskilstuna inte kännt att jag hör hemma någonstans förutom just hemma eller i skolan. Antingen har man varit tvingad att vara utomhus eller så har man fått gå till sin polare, men så ska det inte behöva vara, för där möter man sällan nya människor, där kan man inte påverka tillvaron speciellt mycket.

Eskilstunas unga behöver få känna ansvar och tillhörighet, de behöver förstå att de kan vara med och påverka bara de vill. Om kommunen fortsätter att försöka "mata" oss med det som kommer ur deras hjärnor så kan vi alla lika gärna spola fram tre generationer och se att det bara blivit värre. Vi kräver en kortsiktig lösning på just problemet med plats att vara på, så att vi långsiktigt kan börja utveckla en ansvars och tillhörighetskänsla bland de unga i Eskilstuna.

Jag tänkte avsluta med att citera Frida i Tikkle Me, och kommentera det hon sa.

"För fem år sedan så sa folk inom kommunen att de trodde att det skulle finnas ett ungdomens hus om tre till fem år."
Jag vill inte veta vad som sagts fem år innan Frida pratade med kommunen. Jag förstår ungdomar som bara suckar och ger up för att allt man får till svar är "Det kommer ta några år." Därför kommer vi inte gå med på att beslut skjuts upp. Därför vill vi se beslut fattas snabbt. Ett provosoriskt Ungdomens Hus är vad vi kräver. Var så goda att samarbeta, annars tar vi saken i egna händer.

Ikväll är jag egentligen inte så arg..

Äh, jag skojjar bara, klart jag är förbannad. Jag är less på svaret:
"Du har ju inte sagt vad jag ska göra!"

Som tur är så har det inte hänt än i Lillebror, men om jag inte tar upp det här nu så kommer det förmodligen att hända och i vilket fall som hellst så tycker jag hela grejen är intressent.

Exempel:
Kapten Rödskägg ska gå och kölhala en dragqueen i gryningen efter en hård natts sömn. Halva däck är fyllt med spyor och sprit från gårdagens kalas och Kaptenen halkar i sjön och förste styrman blir lätt irriterad. Han väcker den bakfulle matrosen Sigismund av Brun och kör sabeln i smalbenet på honom och frågar varför han i helvete inte har svabbat däck, Kapten kan inte simma med träben!

Sigismund gäspar och säger "Ingen sa åt mig att göra det."

Nu kan man tycka att det inte är Sigismunds fel att Kapten är död, men faktum är att trots att både Kapten och Förste styrman båda vet att däck måste svabbas så betyder inte det att det är de som ska göra det. Inte heller vill varken Kapten eller förste styrman behöva säga till folk att svabba varje jävla morgon. En del saker vill man bara kunna ta för givet att folk tar och gör, utan att vänta på vidare order. Visst är det så att när någon tar på sig stora ansvar så kan det vara lätt för de i närheten att luta sig tillbaka och vänta tills de får uppdrag att utföra. Nog kan man tycka att det blir jobbigt om alla försöker organisera samma sak på sitt sett. Men det är inte anledning nog att luta sig tillbaka och vänta på att någon ska ge en arbete.

Vad jag vill säga är att jag tycker att folk borde bli bättre på att antingen vara tydliga med att de bara vill vara en i den grå massan som träder fram när det blåses i visselpipan, men att man då också får räkna med att det innebär att man inte kan vara ett ansikte utåt eller en av de som får ta först när kakan ska delas.

Eller så får folk rycka tummen ur arslet och se till att göra saker. Om det inte finns något att göra så är det en ypperlig chans att ta tillfället i akt och utveckla nya idéer att driva frammåt. Ensam kan man styra en grupp bra om man anstränger sig och se till att allas intressen värnas. Tillsammans kan man styra en grupp fan så mycket bättre.

Nyckelord för den som vill påverka mer än att bara hjälpa:
Kreativitet, aktivitet, solidaritet och respekt för kamrater.

Mer om det här imorgon kväll, Contrast 17:00-21:00

Jag hoppas alla hade en lika trevlig helg som jag, tråkigt bara att man ska behöva vakna upp på måndagsmorgonen och vara arg. Jag är inte arg på krypet som störde min sköhetssömn innan det gick en snabb död tillmötes och inte heller på morgonståndet som  hindrar mig från att lämna rummet eftersom mamma tvättar.

Jag är arg på Eskilstuna Kommun. Det är nämnligen så att varje gång som kafé lillebror har stängt dörrarna efter en lyckad kväll så väntar inte bara städning och nytt arbete inför nästa kvälls arr. Vi ska också betala hyran på 1250 kronor. Vi har fått höra ett flertal gånger från kommunen att det här är billigt och med tanke på hur ofta det arrangeras på Contrast så förstår man att det inte är någon vinstfråga utan snarare något annat.

Imorgon hålls ett möte inom kultur och fritidsförvaltningen om Contrast, som är kommunens enda musikscen i centrum, vad jag hört så ska det bli svårare att hyra Contrast och om det stämmer så kommer det inte bli några dåliga protester.

Jag förstår att de vill ha en avgift för att sålla ut de oseriösa arrangörerna från Contrast, men nu när vi bevisat att vi mer än väl klarar av att sköta oss i lokalen så har den funktionen av lokalhyran raderats. Om det rör sig om att de vill tjäna in pengar så måste jag knalla ner dit och slå näven i bordet.

Vi är en idéell grupp, vi plockar inte ut ett jävla korvöre till våra egna konton, även som vi skulle vilja. Varje krona som spenderas på fika och inträde under våra Contrastkvällar används för att förbättra verksamheten, med andra ord investeras alla pengar direkt i ungdomskulturen. Men istället för att 100% används till att förbättra miljön för Eskilstunas unga så ska pengarna spridas ut över Eskilstuna kommun. Ge tillbaka de 2500 som vi redan betalat och se till att det här upphör, det är skamligt att vi som arbetar idéellt ska motarbetas av en grupp som behöver vårat arbete för att de inte klarar av att göra samma grej själva.

Låt de som arbetar idéellt för samhället få behålla sina pengar nu när de visat att de kan hantera ansvaret, vi kan få 1250:- att bli så mycket mer än kommunen någonsin kommer kunna få det till.

Tack för att ni fortsätter att läsa min blogg, det betyder att ni antingen bryr er om Eskilstuna eller att ni har tråkigt och slentriansurfar, i vilket fall som hellst så uppskattas det. Något annat som förhoppningsvis uppskattas är det arbete jag utför och planerar att utföra.

Min far tog ett "snack" med mig idag, det verkar ligga i tiden för jag är inte den enda som fått ta det här snacket nu på senare tiden. Nej, det handlade inte om säker sex, även om det kanske borde ha gjort det, det handlade om min framtid. Han är "orolig" över att jag kastar bort mitt liv istället för att satsa på framtiden. Han tycker att jag borde studera eller åtminstone tjäna mina egna pengar så att jag ska kunna flytta hemifrån.

Saken är den att jag vägrar. Jag vägrar att tro att livet är så jävla enkelspårigt att till och med en så engegerad person som jag ska behöva lägga det jag värderar högst åt sidan för att "bygga min framtid".  Det är inte det att jag inte vill tjäna mina egna pengar. Det är inte det att jag inte vill komma över en duglig utbildning. Det är bara det att jag vill inte göra det nu, inte på bekostnad av det arbete jag redan utför.

Han lyckades inte att övertyga mig om att börja plugga men han lyckades med något annat, han fick mig att börja tänka. Jag började tänka på hur jag ska kunna leva på det arbete jag utför. Enligt honom är det så här enkelt: Ett arbete som tillför någonting som behövs genererar pengar. Pengarna visar att det finns ett intresse från de som tar del av det man tillför.



Som samhället ser ut idag så har han rätt, folk får betalt för att det finns ett intresse av att hindra arbetet från att upphöra.

Men istället för att kasta mig in i hamsterhjulet, lägga mina projekt på is och säkra inkomst/framtid så ska jag fortsätta göra det jag gör och satsa på att göra det ännu bättre. Jag ska övertyga de som plockar åt sig frukten av mitt arbete om att jag är värd att betala. Är det för att jag är girig eller slö? Nej, det är för att jag ärligt talat tror att det arbetet som jag utför är bra för samhället, för Eskilstunas ungdomar. Jag tror på största allvar att det jag kan tillföra med mitt arbete är värt en lön för mödan och jag är beredd att ta en debatt med vem som hellst för att bevisa att jag har rätt, framför allt för att jag inte är rädd för att bli motbevisad,. Framför allt för att det värsta som kan hända är att jag skulle halka tillbaka på ruta ett. Jag skulle dock inte ge med mig utan en strid.

Resultatet av att jag skulle stå utan lön skulle slutligen bli att jag måste studera eller ta ett skitbjobb och fortsätta driva det jag brinner för frammåt på de timmar som blir över. Jag skulle behöva säga upp min post som (blivande)ordförande inom Ung Pirat Södermanland och med största sannolikhet större delen av utvecklingen av Kafé Lillebror. Jag skulle behöva lägga undan de delar av Kafé Lillebror som utvecklar kampen mot segregeringen i Eskilstuna och de delar av Kafé Lillebror som stöttar andra ungdomsverksamheter och istället få ta den tid som finns åt att hålla Contrastverksamheten flytande.

Jag kommer att påbörja en namninsamling snart, jag hoppas att så många som möjligt, unga och vuxna, skriver under på den namninsamlingen så att jag kan visa kommunen att det finns ett intresse för att ha engegerade unga som kan arbeta heltid för att förbättra tillvaron för unga i Eskilstuna. Att vi ska arbeta heltid, precis som de själva gör, utan att kunna leva på det, känns helt orimligt för mig. Jag är beredd att säga att det arbete som jag har utfört och kommer att utföra är mer givande än det arbete som många andra inom t.ex. kommunen utför.

Att ha en lista med hundratals namn på som underlag i min kamp för en lön för mödan kommer att förenkla saken avsevärt, nu gäller det bara att övertyga hundratals personer om att jag är värd den lönen.

Vad resultatet av det hela kommer att bli vet bara gudarna, men en sak är säker, jag ger mig inte utan en strid.