argblogg

Tack för att ni fortsätter att läsa min blogg, det betyder att ni antingen bryr er om Eskilstuna eller att ni har tråkigt och slentriansurfar, i vilket fall som hellst så uppskattas det. Något annat som förhoppningsvis uppskattas är det arbete jag utför och planerar att utföra.

Min far tog ett "snack" med mig idag, det verkar ligga i tiden för jag är inte den enda som fått ta det här snacket nu på senare tiden. Nej, det handlade inte om säker sex, även om det kanske borde ha gjort det, det handlade om min framtid. Han är "orolig" över att jag kastar bort mitt liv istället för att satsa på framtiden. Han tycker att jag borde studera eller åtminstone tjäna mina egna pengar så att jag ska kunna flytta hemifrån.

Saken är den att jag vägrar. Jag vägrar att tro att livet är så jävla enkelspårigt att till och med en så engegerad person som jag ska behöva lägga det jag värderar högst åt sidan för att "bygga min framtid".  Det är inte det att jag inte vill tjäna mina egna pengar. Det är inte det att jag inte vill komma över en duglig utbildning. Det är bara det att jag vill inte göra det nu, inte på bekostnad av det arbete jag redan utför.

Han lyckades inte att övertyga mig om att börja plugga men han lyckades med något annat, han fick mig att börja tänka. Jag började tänka på hur jag ska kunna leva på det arbete jag utför. Enligt honom är det så här enkelt: Ett arbete som tillför någonting som behövs genererar pengar. Pengarna visar att det finns ett intresse från de som tar del av det man tillför.



Som samhället ser ut idag så har han rätt, folk får betalt för att det finns ett intresse av att hindra arbetet från att upphöra.

Men istället för att kasta mig in i hamsterhjulet, lägga mina projekt på is och säkra inkomst/framtid så ska jag fortsätta göra det jag gör och satsa på att göra det ännu bättre. Jag ska övertyga de som plockar åt sig frukten av mitt arbete om att jag är värd att betala. Är det för att jag är girig eller slö? Nej, det är för att jag ärligt talat tror att det arbetet som jag utför är bra för samhället, för Eskilstunas ungdomar. Jag tror på största allvar att det jag kan tillföra med mitt arbete är värt en lön för mödan och jag är beredd att ta en debatt med vem som hellst för att bevisa att jag har rätt, framför allt för att jag inte är rädd för att bli motbevisad,. Framför allt för att det värsta som kan hända är att jag skulle halka tillbaka på ruta ett. Jag skulle dock inte ge med mig utan en strid.

Resultatet av att jag skulle stå utan lön skulle slutligen bli att jag måste studera eller ta ett skitbjobb och fortsätta driva det jag brinner för frammåt på de timmar som blir över. Jag skulle behöva säga upp min post som (blivande)ordförande inom Ung Pirat Södermanland och med största sannolikhet större delen av utvecklingen av Kafé Lillebror. Jag skulle behöva lägga undan de delar av Kafé Lillebror som utvecklar kampen mot segregeringen i Eskilstuna och de delar av Kafé Lillebror som stöttar andra ungdomsverksamheter och istället få ta den tid som finns åt att hålla Contrastverksamheten flytande.

Jag kommer att påbörja en namninsamling snart, jag hoppas att så många som möjligt, unga och vuxna, skriver under på den namninsamlingen så att jag kan visa kommunen att det finns ett intresse för att ha engegerade unga som kan arbeta heltid för att förbättra tillvaron för unga i Eskilstuna. Att vi ska arbeta heltid, precis som de själva gör, utan att kunna leva på det, känns helt orimligt för mig. Jag är beredd att säga att det arbete som jag har utfört och kommer att utföra är mer givande än det arbete som många andra inom t.ex. kommunen utför.

Att ha en lista med hundratals namn på som underlag i min kamp för en lön för mödan kommer att förenkla saken avsevärt, nu gäller det bara att övertyga hundratals personer om att jag är värd den lönen.

Vad resultatet av det hela kommer att bli vet bara gudarna, men en sak är säker, jag ger mig inte utan en strid.