Vi ska borda riksdagen
Argbloggen är lite efter, men nu jävlar:
Det är nu tydligt att regeringen har valt sida - IPRED1 är inne i systemet och tro mig, lagar finns kvar ett tag. Fom. den 1 April så kommer statens största aprilskämt någonsin att träda i kraft och varje privat aktör med misstankar mot dig kommer få rättan att gräva runt i dina privata affärer.
-Upphovsrätten har blivit ett uppenbart hot mot friheten och från och med den här dagen så borde vi alla uppmana varandra att bryta mot immaterialrättslagarna.
Man borde förstå att hela skiten är genomsyrad av korruption när staten lagstiftar nya och extrema lagar mot fildelning för att rädda en marknad som misslyckats med att anpassa sig. Jag sitter och darrar halva dagarna av ilska när jag hänger med i mina partimedlemmars bloggar och försöker hålla mig insatt i den här sörjan.
Den representativa demokratin Sverige är ett minne blott, där man går till val på löften och inte på att hålla fram hur man röstat tidigare år. Några enstaka skandaler resulterar ofta i maktskifte om media har nosat upp dem. Det finns INGA SOM HELLST KRAV på att regeringen ska stå fast vid de löften som de gått till val på. Det finns INGEN SOM HELLST CIVILKURAGE som får folk att reagera på en betydelsefull nivå. Likt kameleonter så byter vi färg utan att överhuvudtaget tänka på resultaten. Vi hör några fina ord (t.ex. välfärd och högkonjunktur) och röstar fram en ny regering utan att ifrågasätta de personer vi röstar fram.
I år och i slutet av förra året så lyckades sittande regeringen men också stora delar av oppositionen rösta fram FRA, IPRED1 och snart kommer vi få lära oss vad ACTA innebär. Välkomna till kontrollsamhället - Styrt av ett gäng huvudlösa höns som flyr dit vinden bär.
Läs mer vad pirater skriver:
- Rick
- Christian
- Emma
Missa inte heller http://apaper.se - Eskilstunas egna nöjestidning
http://lillebror.forumotion.com - aktivt forum för och om lillebror
Civilkurage
Men nu är finanskrisen här och lågkonjunktur är något som vi alla får anpassa oss efter. Vi unga märker det framförallt på våra föräldrar eller på trycket på arbetsmarknaden. Hundratals sökande på varje jobb och catfights om varje smutsig deltidsanställning.
Alla klagar på att deras levnadsstandard försämras men vad försöker vi göra åt saken? Reflekterar vi överhuvudtaget över huruvida vi kan göra något?
Nu är det dags att börja visa upp solidaritet och stötta samhället. De av oss som för ett år sen började leva på socialbidrag för att "slippa morsan och farsan" eller för att våra föräldrar tyckte att det passade med ett privatliv borde inse att det finns hundratusentals nya arbetslösa som behöver de pengarna för att överleva.
Det finns de som inte har något val annat än att gå till socialen. Det finns de som ringer till 112 för att socialen inte har tid att ta emot deras samtal. Det är fler än det varit på väldigt länge som står utan inkomst, som förlitar sig på facket eller på socialen, samtidigt så är det tusentals ungdomar som lever på staten för att de inte vet vad de ska göra annars.
Det finns de som säger att de behöver stöd men som egentligen bara är trötta på att bo hemma. Föräldrarna klagar såklart inte, varför skulle de? Mer privatliv för nästan inga pengar alls, förutom skattepengar förstås! Jag kan tycka att när resurser finns och samhället är up and going så kan man tänja lite på moralen och sno lite pengar ur skattekammaren men hur fan är man funtad när man gör så i tider som dessa?
Det krävs fan inget geni för att förstå att det går åt flera miljoner varje år för att hushålla slöa ungdomar som väntar på bättre tider och jag är inte överraskad, folk brukar inte tänka så långt(varenda jävel äter trots allt kött utan att dividera över det). Men vilka fan tror de att de är?
Jag kommer förmodligen tacka nej till det ungdomsstöd som staten erbjuder mig och många andra arbetssökande för att demonstrera min åsikt i frågan. Vi behöver jobb, inte pengar som borde gå till hårt utsatta arbetslösa. De som redan är inne i systemet borde svälja sin så kallade stolthet och flytta hem till sina föräldrar, oavsett vad dessa tycker om det.
Vakna upp, egoister. Vakna upp och inse att du får ta och flytta hem tills du kan göra lite jävla nytta. Tills dess kan du sluta slappa på de hårt plågades bekostnad.
PS. Det är jävligt lätt för mig att vara hård på den här frågan med tanke på min situation hemma osv. men det betyder inte att jag har fel. Jag tror snarare att min möjlighet att vara objektiv bara ger mig mer klarhet. Självklart finns det unga som lever på socialbidrag som inte kan bo hemma pga. ekonomiska anledningar. Folk med ensamstående morsor som knappt kan hålla sig själva flytande förtjänar pengen men det är precis det som det handlar om. Det är de som ska ha pengarna, inte någon slö jävel som väntar på att guldjobbet ska ramla ner framför den.
Arga bloggaren is back and he is angry.
Nya andetag
det är dags för nya andetag från Eskilstunas ungdomsrevolutions sida. Höjd hyra på Contrast och bristande kommunikation har fått oss att vilja ta steget mot ett Contrastfritt Lillebror. Mellan 7 maj och TIDIGAST 1 augusti så kommer vi inte att finnas på Contrast.
Vi ser fram emot nya utmaningar och nya succéer!
I övrigt är jag jävligt taggad..
Idag är första medlemsmötet inom Lillebror. Jag hoppas att vi blir 10-15 lillebröder som samlas på torget idag för att prata om Lillebror. Framförallt ska vi prata om sommaren och hösten. Jag ser redan föreningen slå rot, för att en dag slå ut och bli en fantastisk kulturek som vi alla kan sitta under i skydd från solen och sjunga tillsammans.
Idag börjar det på riktigt mina vänner, idag börjar vi med nya andetag.
En månads argbloggande
Kommunens krångel av utbetalningar till Lillebror
Kommunens krångel rörande Contrast
Kommunens beslut om att ge bort gula villan till turistbyrån
President Obama
Mina resor inom piratpartiet
Hur Lillebror borde få en lokal och pengar, och hur vi ska fixa det
Folk som inte gör utan att bli tillsagda
Lillebror står inför stora förändringar nu när vi bildats som förening. Den som vill lära sig med får antingen läsa bloggen efter nästa helg eller komma på Kafé Lillebror den 20/2 eller vårat första medlemsmöte den 22/2 klockan 14:00.
Ny månad, ny ilska, tack för den här månaden.
Argt bloggat
Det är ett glatt besked att dela med sig av: Norge säger nej till FRA och stämmer Sveriga
Jag påbörjar härmed en liten seria bloggar där jag låter mig själv lämna Eskilstuna, övervakning och mitt liv för att skriva om annat som rört mig uppåt.
Argt bloggat: Obama
Det svarta hoppet, mannen som sa "yes we can", en yes-man som tar hem de döende sönerna och döttrarna, den friska vinden i det mörka konjunkturkaoset. Barack Obama, the President of the United States of America.
Obama ska vända finanskrisen, Obama ska avsluta ockupationen/stödet i Irak, Obama ska åter igen ge Amerika den respekt som landet anser sig förtjäna globalt. Nu är han vald och nu ska det ske, under skrikande glädje hördes "Yes we can" skrålas från kärring och snorunge och det gjorde de också. Barack Obama valdes till ny amerikansk president. Vitt blev till svart, republican blev democrat, men vad händer nu?
Jag är rädd för att trots allas förhoppningar om att Barack Obama ska vända USA och att vi ska se våra vänner i väst i en ny dager som ett mer liberalt och snällt land, ett land som tar ansvar för sina handlingar och så vidare. Jag är rädd för att folket nu tänker "Yes he can" när de borde tänka "Yes, now we can!"
Amerika kommer luta sig tillbaka på sin president och lita på att han gör vad som är bäst för dem. Amerikanen kommer luta sig tillbaka och le, njöd över sin Presidents handlingskraft och sinne för rättvisa. Jag tror att Barack Obama kommer göra skilnad men jag vet att amerikanerna som stod och skrek "Yes we can" är de som kan göra den verkligt stora skilnaden.
Jag ser fram emot att se de kommande fyra åren och se hur Barack lyckas med att leda sitt folk men innerst inne önskar jag att jag kommer få se ett folk som under de kommande fyra åren lyckas med att styra sin ledare.
Bland knogar och knivar
Än en gång ett offer för den grova våldsbrottsligheten som vår medelstora stad har lärt sig att leva med. Varje gång man är ute och ränner så riskerar man att möta på fulla och drogade ungdomar som kan ta en blick som en provokation, ett skratt som ett hån eller ett glåpord som en uppmaning till att ta till våld av grövsta grad. Vi är många unga i Eskilstuna och de flesta av oss dricker. Många av oss som dricker rör sig ofta ute på helgnätterna och många av oss gör det i ren protest för att visa att vi inte tänker låta gatuvåldet ta över.
Antivåldskampanjer och brottsförebyggande i all ära, men vad sägs om en fristad? Nästan alla våldsbrott är alkoholrelaterade och fruktansvärt många offer hade inte någon tidigare kontakt med gärningsmännen, det räcker inte med att ta avstånd och vara försiktig, det räcker inte med en polisbil som rullar förbi en gång i halvtimmen. Att man inte kan röra sig genom centrum i stan på en fredagskväll för att folk inte kan dricka utan att bli som kamphundar som fått en spark på pungen är förkastligt. Att vi inte erbjuder de av oss som är less på det ett bättre alternativ än att hålla oss borta är överjävligt.
Lillebror ska ordna ett alternativ för de av oss som vill kunna sitta i en soffa med en god kopp kaffe för bara några spänn och snacka skit och surfa gratis, se på en schysst rulle och baka muffins, måla en banderoll och planera events. Lillebror HQ ska bli sanning nu snart!
På jakt efter föreningslokal
Lillebror är numera en öppen förening och vi har som mål att hitta en lokal i samarbete med ett studieförbund eller något liknande som vi kan använda som föreningslokal. Jakten på den perfekta lokalen har börjat.
Bli medlem i Lillebror och ta del av utvecklingen! Gratis kaffe? TV-spel? Bli medlemmar så hittar vi precis det ni vill ha tillsammans!
Intervju med en hotad eskilit
Dagen efter massakerhoten mot St:Eskils Gymnasium så finns det fortfarande efterskalv kvar. Ungdomarna minns fortfarande den läskiga stämingen i klassrummen och folk ser tillbaka på det som hände i Finland. Idag pratar den arge bloggaren med Anna-Linnéa Hansson för att ge oss en bättre bild av hur gårdagen såg ut.
-Hej Anna-Linnéa, berätta lite om hur din gårdag började.
-Hej, jag åkte hem och sov hos en väninna på morgonkvisten. Sen skulle vi äta frukost runt elva men då ringde en tredje väninna och frågade om vi blev beskjutna lite skämstamt.
-Hur reagerade ni då?
-Vi blev självklart shockade och gick till datorn för att ta reda på vad som hade hänt. Vi trodde knappt att det var sant när vi fick reda på vad som hänt.
-Hur kändes det att ett hot så här nära sig själv?
-Overkligt. Det kändes som att det lika gärna kunde ha varit på riktigt och så nära våran skola.
-Hur tänkte ni hur det var när de var inlåsta?
-Att det var en dum idé. Om alla är samlade så är det bara att gå in och plocka de som bär, tänk om det varit en bomb?
-Vad hade varit en bättre lösning?
-Jag vet inte, jag är ingen expert.
-Vad gjorde du när de började slussa ut folk?
-Jag tog kontakt med de som kom ut och de gick ner på stan och åt för de fick inget att äta.
-Vad skulle du vilja säga till gärningsmannen?
-Det finns bättre skämt än det här.
-Känner du att du fått stöd från skolan i efterhand för att bearbeta det här?
-Ja. Det fanns kuratorer och friendsare på fors församlingshem. Idag samlades vi med våra mentorer och pratade om gårdagen i grupp.
-Är du orolig i efterhand?
-Inte alls.
Vi tackar Anna-Linnéa för hennes tid.
St:Eskil hotas - Dags att tänka om
Arga bloggaren börjar äntligen slå sig till ro igen efter Finlandsresan med Ung Pirat, men hemma i staden är det full fart. Kommunen krånglar med utbetalning av skulder, en halv hög med arbete har växt fram under tiden av min frånvaro och till råga på allt så har St:Eskil fått ta del av det allt mer nedbrutna och socialt handikappade samhället. Mer kultur och samlevnad, mindre våld och utanförskap. Kafé Lillebror den 20/2 om utanförskap och sysslolösa ungdomar! Över till bloggandet om Eskil:
Se på mediaspektaklet och det massiva uppvaknandet av människor efter att St:Eskil hotats av en anonym ungdom. Se på polispådraget och det tusental ungdomar som spärrats in på sin skola, förmodligen tillsammans med den som skrev hotet.
Se nu på hur vårat trygga samhälle skakas i grunden på grund av en ungdoms tomma hot. Hur var och en av oss oroar sig bara för att en enda person skriver ett inlägg på ett forum. Ett dussintal poliser genomsöker en skola, över tusen elever gömmer sig i skräck på samma skola, allt för att någon drog igång vad som till 99% chans var ett jävligt dåligt skämt. (vilket det visat sig vara)
Istället för att ge polisen makt att kolla upp var och en av oss via internet, långt över den makt vi har att kolla upp varandra, så tror jag att det är bäst att någon föreslår andra vägar att gå. Nu medans vi är vakna så kan jag dela med mig av vad jag tror är den ultimata lösningen på problemet:
Vi måste bygga om samhället från grunden, ungdomar måste uppfostras till att förstå sig på solidaritet och gemenskap och vi måste lära oss att lita på våra medmänniskor. Vi kan inte bygga upp ett samhälle som bara har murar, straff och hot som motivation att vara en god medborgare. Var och en måste förstå att vi behöver ett samhälle uppbyggt på förstånd, vänskap och jämlikhet.
Vi kan antingen fortsätta på detta spår, där man är rädd för allt som är främmande och ständigt lever i stress från hot och otrygghet. Eller så kan vi sträva efter ett samhälle där rädsla inte rör massakrar eller misshandel, där man inte behöver övervaka för att känna sig trygg.
Jag slår vad om att detta kommer användas som ett exempel på att vi behöver mer säkerhet, mer övervakning och mer rättigheter att jaga bovar via avlyssning. Det är upp till var och en av oss att sträva gemensamt efter ett samhälle som inte behöver all den övervakningen. Det är upp till var och en av oss att säga nej till kameror och lagar som släpper på våra rättigheter.
Vill du kunna lita på människor eller vill du vara så övervakad att ingen någonsin kommer behöva lita på dig?
Det är bara att välja.
Några exempel på andra som bloggar om det växande övervakningssamhället och också Piratpartiet är:
Opassande - Rick Falkvinge - Mattias Bjärnemalm
Var är våra pengar?
Jag vill börja med att tacka Ung Pirat för en fantastiskt bildande resa till Finland, snart kommer en rapport. Mab, Ung Pirat's förbundssekreterare, har dessutom skrivit ett inlägg om mig som var väldigt rörande, jag är glad att han fått en så positiv bild av mig.
En annan person som lämnats utanför skottlinjen för mycket är Mikael Berg, en av Lillebrors grundare, han skriver i lillebrorbloggen nu och förklarar delvis varför han inte varit speciellt framträdande än.
I övrigt är jag arg.
Den 11/12 vann Lillebror ett pris på 10 000 kronor. Det var kommunens ungdomsdemokratipris och glädjen var stor. Vi visste att vi förtjänade pengarna och att vi skulle få de att glädja mångt och många, 10 000 kronor är trots allt en hel del med tanke på att våran nuvarande inkomst som förening är 5000 kronor i månaden och då ska även utgifter läggas på det!
Nu är det februari och vi väntar fortfarande på pengarna. Vi väntar på att kunna använda pengarna.
I början av december skulle vi också få ersättning för det kaféstånd vi byggde. 1700 konor som kommunen skulle stödja oss med, men vi betalade först själva, tur var väl det för annars hade vi väl fortfarande väntat på pengar till byggmaterial och färg!
Nu är det februari, snart två månader efter att vi lämnat in kvittot. Vi väntar på att få igen de pengar som vi teoritiskt sätt lånat ut åt kommunen.
Att vi skulle vara otacksamma för att vi är upprörda på vår långa väntan är ett skämt. Skämtet är att kommunen inte verkar vara intresserade av att stödja vårat samarbete annat än den fantastiska rådgivning som Sara Norman ger oss. Klart de inte överöser oss med pengar, delvis för att vi inte kräver det, men i dagsläget så tar de betalt för våran verksamhet. Det minsta vi kan kräva i gengäld för att betala dem är väl ändå att de betalar ut de pengar vi vunnit?
Jag hoppas att vi i framtiden kan uppnå ett bättre samarbete med kommunen för just nu så är det de som biter handen som föder dem och inte tvärt om. Det är vi som lägger ner hundratals arbetstimmar på samhällsarbete utan att få ett öre för det. Det är vi som aktivt motarbetar ungdomsdekadens utan att ha krävt något i gengäld. Är det då orimligt att de ser till att vi får de pengar vi uppenbarligen blivit lovade?
Jag tror inte att de är elaka, bara lite sega. Förhoppnings så inser de vilken fantastisk resurs vi är innan det är försten och förhoppningsvis behandlar de oss då med den respekt som vi förtjänar och uppenbarligen behandlar de med.
Så jag frågar igen, sista gången hoppas jag, var är våra pengar?
